Det behövs civilkurage och folkbildning

Magnus Nilsson, NBV Sydost, reagerar på en vardagsberättelse och ser en uppgift …

Jag fick för några veckor sedan höra av en ung tjej om en händelse som inträffat i en mindre stad i grannlänet på en av de lokalbussar som rullar i staden varje dag.

Denna berättelse gjorde mig förvånad, fundersam och oroad men då jag och många med mig arbetar med folkbildning måste händelsen lyftas i det offentliga rummet. Det som inträffade var att en av stadens bussar tvingades att bromsa alldeles för hårt vilket gjorde att en passagerare föll omkull och någon slog sig lindrigt. Detta kan inträffa när som helst eller var som helst, det som uppstod i bussen var att några äldre passagerare riktade rasistiska ord mot den chaufför som körde och som hade sitt ursprung från ett annat land. Chauffören bad sina passagerare om ursäkt för det inträffade. Denna berättelse handlar inte om varför inbromsningen skedde utan varför inga människor på bussen reagerade när några personer högljutt uttalade otrevliga rasistiska saker om busschauffören. Vad tänkte alla passagerare som fanns i bussen? Gjorde man en koppling mellan chaufförens etiska ursprung med den kompetens som krävs för att köra en buss, varför i så fall? Är det okey att säga rasisitiska saker och rikta dessa mot en person? Var finns civilkuraget att säga ifrån när man tycker att några uttalar sig fel mot en individ? Continue reading